söndag 24 april 2016

I huvudet på Karin.


Idag är det exakt 6 månader tills vi drar och jag tror att vi alla behöver något att fokusera på, för vi håller alla på att jobba ihjäl oss och lustigt nog är det samma projekt som nästan tar livet av oss. Eurovision Song Contest 2016 står framfår dörren och vi är alla 4 med på tåget på något sätt. 
Det visar det sig att våra resa kommer sammanfalla med min syster och min systerdotters höstresa till LA. Så vi kommer få hänga med dom ett pta dagar i Laguna Beach, tillsammans med det som jag och min syster kan kalla familj i USA. Det känns som en fantastisk bonus för mig. 
Planerna har liksom stannat av på grund av arbetsbelastningen, men vi har bokat både resan dit och hem, men också inrikesresan mellan Tuscon och New Orleans och idag har vi bokat feta hyrbilar mellan San Fransisco - Tuscon och New Orleans - Miami. På tal om feta hyrbilar, så hade det varit ultimat med en sjyst Mustang, kanske en cab, men vi har landat och accepterat att vi är 4 tanter (nu kan vår ungdomsresenär Gunilla komma att protestera), med en enorm shoppingådra. (Nu kommer Sollan protestera å det starkaste, men jag VET av egen erfarenhet att även hon kan flippa loss) och då fungerar ingen liten sportbil, utan det blir en SUV av något slag. Carina har tillochmed mätt den största resväskan, lagt till ett par cm och haft en korrespondens med bilutyraren för att försäkra oss om att vi får in 4 likadana! ha ha ha 
Så infrastrukturen är klar och det känns otroligt skönt. Vi har också kommit på att vi är i USA under tre stora händelser; Halloween, Thanksgiving och Presidentvalet, alla tre händelser är ju värda att uppleva och bloggen kommer att bli totalt fotobombade.. det kan jag lova! 

Fick frågan häromdagen var jag geografiskt kommer vara när jag fyller år och jag har verkligen ingen aning, för det kännas som om jag får fira min dag i 42 dagar, med en enorm mängd vänner, lite familj och en sagolik resa, så var själva dagen sker är mindre viktig.