Pacific coust highway 1!

Efter två dagars körning har vi nu landat i Laguna beach, från San Fransisco, via Santa Barbara. Jag kan inte riktigt beskriva hur fantastiskt vackert det varit längs denna väg, mestadels längs pacific coust highway 1. Det finns inga foton som heller gör den rättvisa, den måste nog upplevas. 

Första trippen till Santa Barbara stannade vi i gulliga Monterey för lunch,vi åt på en restaurang precis vid havet, och åkte sedan "17 miles drive" vidare söderut. Här ligger lyxhusen efter varandra och alla har de utsikt mot det ändlösa havet, så vackert. Här ligger också några av världens dyraste golfklubbar.

Det tog oss 12 timmar att köra första etappen men då gjorde vi också massvis med stopp för att fota och ta in känslan av allt det vackra. 

Vi stannar också till vid San Simeon, där sjölejonen ligger och njuter av sol och värme, en häftig syn.

I Santa Barbara stannade vi ett knappt dygn och Gunilla fick tillfälle att träffa sin vän Matilda, som bor och studerar där, vi andra passade på att shoppa lite.

Etapp 2, Santa Barbara-Laguna Beach gick fortare. Karin som längtat efter att äta på Dennys....🤔🙄 fick som hon ville.

Sista biten ner genom LA var det min tur att köra. Jag som i stort sett aldrig kört utanför Sveriges gräns kastades in i en 8-filig motorväg i världens hårdast trafikerade städer 😱 men det gick bra😅.

En fika i all....hm..enkelhet!

Vi var lite fikasugna......det är vi inte längre😝

Detta är Madonna In i San Juan Obispo, Karins kommentar, som bara Karin kan:

"Nä nu vill jag gå ut och vomera och bosätta mig i en betongbunker"!

L=Low drive, just saying!

Nu stänger vi första etappen. Det har varit fantastiska dagar som vi har upplevt.

Vi kör ut ut ur ett regnigt San Fransisco och har allsång till "Proud Mary" i bilen. Allt flyter förutom att Carina just skrämde upp oss😱 "Alltså bilen går skitdåligt, den hackar och går ner i varv hela tiden.. det känns som skit i förgasare, som om den inte är riktigt urblåst liksom....." Fan också vi har fått en skibil och måste fixa ny, djävla skit åååå vad jobbigt!!! Vi kör av från highway 101 och funderar lite, vi kommer fram till att vi kör tills vi hittar en "Dollar rent a car". Vi kör ut på motorvägen....... Gunilla är kartläsare och sitter bredvid Carina. "Men Carina, du kör ju på L (low)?!"  🙄 Ridå!

Jorånämensåatt vi lämnar som sagt San Fran bakom oss och beger oss mot Santa Barbara, vi har en lång körning framför oss.

Innan vi lämnar det helt måste vi skriva om Muir woods. Vilken fantastisk nationalpark, har ni möjlighet att besöka denna lugna tysta vackra plats, gör det!

Bilderna får prata för sig själva.

Klart slut för nu!

På sjukstugan!

Det här kanske inte ser så himla kul ut?!

Men det är ett fantastiskt ställe, ett sjukhus för de djuren som lever i vattnen utanför San Fransisco, mest sälar och sjölejon. Djur som skadats på ett eller annat sätt, blivit hajbitna, fastnat i gamla nät och annat skräp, djur som är svårt undernärda pga av att vattnen är utfiskade, även här. 

Här stannar djuren tills de repat sig och kan släppas ut igen och det hela sköts i stort sett bara av volontärer. Just nu finns det 4 patienter på sjukhuset och vi bleb lite kära i dem allihop ❤️

Ångesten rinner på väggarna!

Sitter på båten tillbaka in till San Fransisco från en kvällsguidning på Alcatraz. En regnig mörk kväll, perfekt kväll för en rundtur på denna Djävulsö.

Det är en mycket bra audioguidning, med berättelser från före detta fångvaktare och interner m fl. 

Det är inte utan att det är lite svårt att andas här inne.

En av de 336 cellerna........

Och en av de celler som någon lyckades fly från, genom ventilationstrumman....

Sista fången lämnade ön i mars 1963.

Denna tur rekommenderas varmt om du är i San Fransisco!

Golden gate!

26/10

Vi vaknar till en underbar dag i San Fransisco, blå himmel och 18 grader. En god frukost på en Diners i närheten av vår lgh, sen är vi på banan. En stor del av dagen ägnar vi åt att gå och åka Hop on Hop off runt stan, väl värt sina 47 dollar. San Fransisco ligger helt fantastisk och när vi kommer till Golden gate bridge och ser stadens sky line dör vi nästan.

Vi strosar runt i Fishermans wharf på kvällen och äter middag ihop med Siv, en gammal vän till Karin som hon träffade då hon bodde här på 1800-talet, nej jag menar 80-talet. Fishermans wharf är ganska sönderturistat men har ändå sina gulkorn med genuina fiskhandlare och sitt fantastiska läge. 

På vår busstur hoppar vi av och tar en tur i Japanska trädgårde, en lugn och vacker oas, Gunilla får också tillfälle att krama ett träd....

Eftersom bloggen hakat upp sig och raderat ett tidigare skrivet inlägg och jag inte orkar skriva allt igen så hopoar jag över en del saker. Tex får ni inte höra om den nakna mannen som förföljer Carina, om drinken som smakar wc-anka, killen som spelar en hel orkester själv samtidigt, bussguiden som Karin funderade på att trycka ner sin hanväska i halsen på eller hur vi vaknar kl 3 av brandvarnaren.

I dag är en ny dag, den är mulen men varm. I dag kör vi en privat guidning med Gaaaary och senare en nattvandring på Alcatraz. Vi återkommer i ärendet!

Stockholm-Chicago!

Tro det eller men vi har bara kommit till Chicago men har redan upplevelser värt ett blogginlägg.

Väl avvinkade på Arlanda (en av oss fick till och med hångla lite också) så checkade vi in enligt plan. Vid gaten sprang vi ihop med Elam, en kär vän, som skulle med flyget till Gambia för att stå som brud. Puss å kramkalas utbröt och vi önskade henne all lycka❤️.

Första flyget mot Chicago flöt på lugnt och fint med film och ok flygplansmat, med undantag för att det började lukta hyggligt starkt av cigarettrök efter ett tag. Karin, ni vet hon som andas sover äter och svettas säkerhet, tillkallade flygvärdinnan. Jodå objektet var identifierat och piloten var underrättat. I Chicago blev gärningsmannen upphämtad på planet av US marchalls och är nu gissningsvis ca $5000 fattigare.

Vidare i tullfiltret blev vi av med Gunilla som "omhändertogs" för "vidare förhör" av någon anledning som vi fortfarande inte känner till, Vi andra fick nöja oss med korsförhör. (Gunilla släpptes efter 10 minuter med förklaringen att det hela var ett misstag...ehh?! Nu är naturligtvis anslutningsflyget till San Francisco försenat så vi sitter på en torftig inrikeshall och äter en torr macka (alla affärer och matställen har stängt) och väntar i 4,5 timme för att förhoppningsvis landa i SF vid 03.00 lokal tid.

Eller förresten, alla utom Gunilla som betalat sig in på Uniteds lounge och förmodligen sitter och vältrar sig i sköna fotöljer, god mat och soft musik.

Och ja, det finns hemlösa här också........eller nej föresten, det där är ju Karin❤️

Nu kör vi!

Taggad? Japp!

Jag kan mest beskriva detta som ett samlat kaos. Alla försöker knyta ihop sin säck (resväska) på sitt håll. Det gallras bland jeans, jackor och trosor. Vi väger vår packning och skrattar åt varandras hysteri över att vi inte får plats med allt vi vill ha med. Det fixas och jobbas in i det sista, någon ska vattna blommor och kolla posten nu när vi är borta, ett par av oss har inneboende så länge. Biljetter, Esta, pass, vouchers och bokningar ska skrivas ut. Vår älskade Gunilla, hon som heter Organisation i mellannamn har fixat ett kompendie med alla viktiga papper❤️och vi andra älskar henne ännu mer. Ett och ett halvt års planerande är över för nu är det på riktigt.

Alla jobbar in i det sista i dag måndag, sen ska det fixas bryn, naglar, fötter och hår för i morgon ses vi Arlanda.

De senaste dagarna har jag fått en och samma fråga ställd flera gånger, Är du taggad? 

Yes, jag är taggad, har aldrig varit så taggad i hela mitt liv! ✌️

En Grand Cherokee med släp borde ju funka😂😅

Helt plötsligt förstår jag allvaret och djupet. 

Just här och nu förstår jag innebörden av någat jag sett för länge sedan. Visst har jag anat och en och annan tanke har svävat förbi, men i dag kom som sagt var insikten om bilden.

Bilden från Vår resegrupps facebooksida i somras då Karin och Gunilla var i Visby, texten löd: "Möt Gunilla, en kvinna som packar lätt för en resa på 5 dagar.

Carina, kan du kolla om vi bokat en släpkärra"!

Här är bilden! ⬇️

Det är 9 dagar kvar till vår avresa och vi har nu kommit till avdelningen, packning.

Här jobbar vi på lite olika sätt i vår grupp kan man säga och personligen tror jag det är bra. Annars kan det hända vi får hyra ett släp, på riktigt.

Karin, som nu i elfte timmen kör en liten jobbresa till New york och kommer hem på fredag, använder sig av stereopackning. Dvs 2 packningar, medan hon packade till NY packade hon även till vår resa, man får hoppas att sarongen och kostymen hamnade i rätt väska ( kan bli svårt att förklara för NYPD varför hon har sarongen på sig på deras möten. Å andra sidan har hon ju "massor av dagar att fixa med packningen när hon kommer hem från NY". Att hon sen nämde något om styrelsemöte, däckbyte och höststädning i trädgården också de där timmarna hon är hemma är väl en baggis 😉

Carina är chill, hon ödslar inte tid på petitesser som packning. För det första ska hon jobba fram till en kvart innan planet lyfter och sen "har hon inte plats i sin lgh för att börja packa redan nu......." 🤔? Jag blir inte förvånad om hon checkar in 2 tomma resväskor på Arlanda och att desamma väger 273 kg styck när hon checkar in i Miami om 7 veckor....man ska ju SHOPPA 😜

Och så var det Gunilla då. Det är lite svårt att förstå hur hon tänker där men jag tror det är något i stil med, More is more less is bore. Jag tror hon älskar sin garderob för hon vill verkligen ha med hela den😉

Ja ni förstår.....så där håller det på.

Och jag då, hur tänker jag?Jo typ: En aftonblåsa för Ceasars Palace, en bikini för Karibien och jeans tröja till resten. Jag måste få plats med min kudde för annars kan jag inte sova..... funderar lite på täcket också faktiskt🤔😜

Hur ofta skrattar man så ofta att man grinar?

Jag kan säga att det har jag gjort de tre sista gångerna jag träffat mina resebrudar! Vi skrattar så att vi inte får luft och snoret rinner... ja, det är inte snyggt någonstans, men när den där känslan sitter kvar när man vaknar då fattar man hur bra det är att få skratta! Igår träffades vi SISTA gången innan vi tillsammans står på Arlanda och vi hann avhandla väldigt mycket;

1. Vagabonds sista tidning där det står om de 10 misstag man ofta gör på roadtrips, den kunde vi nonchalant checka samtidigt som vi misstänker att reportern avlyssnat våra möten. För vi kunde på riktigt och ärligt säga att vi gått igenom att den som åker på en fortkörning får betala själv, hur vi ska betala på restauranger, dricks, vem som kör när, vem som har svårast att sova när man måste dela säng... nu kom jag förresten på att jag måste kolla så att ingen sover naken!! (Jösses)

2. Vi har också sett en video på vårt kryssningsfartyg och kan även här gå igång på olika saker; Gunilla på att det finns vuxenavdelning (ehhh?), Karin på att det fanns en Mexicansk restaurang och vattenrutchkanor (move over kids) och Carina att det fanns ett spa, så hon kan skrubba sig för att sen kunna ta ett WM i solning innan vi åker hem. Sollan... ja, efter ett års planerande och stötning och blötning av 1000 ideér så berättar hon högtidligt (när vi andra dreglade över att det fanns sååå många snorklingsturer att välja på.) att hon inte tycker om djur, så att snorkla eller att bada med sjökor går fetbort!! WHAT? Jag undrar om vi kan få med henne om vi lovar att inga fiskar finns i havet?

3. Alla har nu bokat frisör, vaxning, bry & fransar, naglar och vete sjutton vad mer.

4. Vi kom också på att det är idag exakt två veckor tills vi står där på Arlanda och jag fick PANIK, för att hinna med allt som ska hinnas med innan. Medan Sollan har gjort ett sovschema och bestämt sig för att ta med sig sin kudde, så har Carina planerat att jobba samma dag som vi åker och Gunilla springer mellan möten för att få det att gå ihop med 6 veckors semester och att vara företagsledare.

5. Vi hann med att vara lite allvarligare också för vi kan konstatera att livet är till för att levas här och  nu för man vet inte hur morgondagen ser ut. Sen sist vi träffades har det hänt saker som påverkar oss och våra nära och vi kan konstatera att vi finns där för varandra också i sorg... men kvällen slutade i en Selfie och ännu ett gapskratt. <3


Karin