Sollans tankar.

Jag ska se Grand Canyon, jag ska flyga helikopter över detta fantastiska berglandskap med sina enorma massiva ståtliga klippväggar och sina djupa dalar, jag tror det kommer bli en stor upplevelse.

Jag vet inte vad det är som fått mig att, sedan barnsben, längta efter att uppleva Grand Canyon. Jag har aldrig haft någon direkt dröm att uppleva Usa i övrigt men just de här bergen har satt sig i min skalle sedan lång tid tillbaka. Vem blir å andra sidan inte imponerad av dem? Så massivt, så robust, uråldrigt och vackert. Just det där enorma och gedigna är det nog jag fascineras av, liksom överväldigande. Jag tror det är en plats som gör en lite mer ödmjuk inför livet och naturen.

När jag ibland fått frågan om min drömsemester så har mitt svar alltid varit att "Jag skulle vilja se Grand Canyon", men det har bara varit en dröm och ingenting annat för jag har aldrig trott jag skulle få möjlighet att uppleva det.

Alldeles nyss var jag en fattig ensamstående mamma till tre underbara ungar och ett lågavlönat jobb utan några somhelst möjligheter till lyx, ännu mindre långa semesterresor. Nu är jag fortfarande mamma till tre fantastiska unga män men jag är inte lika fattig, för nu har jag ett lite lite mindre lågavlönat jobb och jag har bara mig själv att försörja och tänka på.

I år blev det ingen semester och nästa år blir det likadant, skatteåterbäringen åker oavkortat in på reskontot och dessutom sparar jag hysteriskt varje månad.

När Karin kläckte sina tankar om en roadtrip i Usa tvekade jag inte en enda sekund på att följa med, för nu är det faktiskt dags att uppleva de där bergen på riktigt!