Kära i New Orleans!❤️

Vi anländer till ett regnigt men varmt New Orleans, klimatet känns som rena rama underkuren för hy och slemhinnor efter våra dagar i den torra öknen. Klimatet är riktigt fuktigt men behagligt, det är grönt och frodigt, ormbunkarna här gör mig grön av avund när jag tänker på rishögen hemma i mitt vardagsrum.

Vi kastar in väskorna i vår lägenhet på Bourbon street och beger oss ned mot den mer fartfyllda delen av samma gata, The place to be om man är mellan 18 och 23 😳 eller vill supa skallen i bitar 🙄, känslan är lite åt "Ibiza goes azid".

Men det är lugnt, vi överlever bland neonskyltar, bara bröst och inkastare som skriker åt oss att gå in på just deras ställe.

Det här med att det är musik i varje hörn och på varje liten sylta, pub eller restaurang stämmer verkligen och det är helt underbart. Det är riktigt duktiga musiker och det spelas i huvudsak blues och jazz.

Vi avslutar första kvällen med en öl innan vi stupar i säng.

Upp å hoppa, här ska ätas frukost, vi hittar ett majsigt ställe nere i French querter. Precis som i alla andra städer vi besökt på vår resa, finns här mycket elände på gatorna, trasiga hemlösa människor och många som är så höga att de är uppe bland molnen. Men ändå finns en vänlig trevlig stämning, New Orleans känns väldigt bohemiskt.

 Vi pratar med en del människor och en händelse som på något sätt nämns av alla är Katrina, orkanen som förstörde så otroligt mycket i denna stad för drygt 11 år sedan. Många av dem som blev av med sina hem och allt de ägde återvände aldrig till sina hus. På vår guidade tur runt stan besöker vi det område som blev mest drabbat, det är en mycket sorglig syn. 80% av New orleans downtown låg under vatten, drygt 1800 människor dog och 700 personer saknas fortfarande.

På tal om elände är vår andra dag i New Orleans också valdagen då Amerika får en ny president, Donald Trump, en sorgens dag. Det är oroligheter i många delar av landet och även i New Orleans, under kvällen drar ett gäng AFA-anhängar genom stan, de demonstrerar, sprayar sitt märke på husväggar och skriker ut sitt missnöje mot valresultatet. Polisen håller sig i närheten, vi gömmer kameran och låtsas som om vi inte finns, allt på Karins inrådan.

Sa jag förresten att polisen kör SMART här? Riktigt mäktigt och skräckinjagande.....!🙄

En kvinna som äger en julprydnadsaffär och som vi pratar med ett tag, ger oss ändå hopp om framtiden, hon säger massa med kloka varma bra saker och hon blir så glad, när vi säger att hon "gjort vår dag", att hon kramar om och pussar Karin av bara farten.❤️

Det finns så mycket vi vill skriva om denna stad men då blir detta långa inlägg ännu längre. Vill ju berätta om veteranen, han som kom med en valp på sin cykel och berättade att han inte ville rösta på Clinton för hennes syn på krigsveteraner.

Eller när Karin tog anställning i Tabascoaffären.

Eller om French market med sitt enorma utbud.

 Vi vill ju berätta om inspelningen an NCSI som vi passerade och om Harley-affären där Carina köpte hatten som var gjord för henne. 

Jag skulle också vilja berätta om hur vi, så himla pinsamt, tappade bort bilen på en parkering någonstans i New orleans. Men det går inte, för nu har jag skrivkramp, jag säger som Karin: Jag orkar inte!

Over and out!